Hannipie

Innan det här skolåret började hade jag total panik.
Det är mitt sista år.
Vad händer sen?
Jag vill inte sluta!
Då blir jag vuxen!
Jag är inte vuxen!
Vad ska jag göra?
Vad Vill jag göra?
En jävla massa funderingar, frågor och rädsla flög genom mitt huvud innan vi började.
Men nästan så fort vi börjat försvann det.
Det enda jag kunde och var tvungen till var att fokusera på skolan.
I typ en vecka.
Sen försvann det och ersattes av:
Varför ska jag hålla på så här?
Vi slutar ju snart!
Kan ni inte skita i att ge oss massa uppgifter?
Detta gjorde mig totalt oengagerad i skolan!
Jag orkar inte plugga längre, jag har gjort det i 12 fucking år!
Sen kom teatersportsuppvisningarna och snodde all min uppmärksamhet med nervositet.
Det var ett helvete.
När det äntligen var över fick jag magkatarr för att jag upptäckte hur jävla mycket det är jag måste plugga!
Jag orkar verkligen inte skriva en uppsats om Funkisen, även om jag tycker det är intressant.
Varför måste jag skriva ett till tal? Jag har ju redan hållit ett, kan inte det räcka?
Och som att man skriver ett tal på det här sättet, med dom här förutsättningarna i verkligheten??
Jaa, för ska jag skriva ett tal och hålla på en begravning måste jag ju referera till en text och en bild!
DUMBASSES!
Men nu har jag iaf gjort hälften av de uppgifter jag ska och nu kommer dom här tankarna:
Om mindre än ett år, då slipper jag göra läxor.
Om mindre än ett år, då slipper jag skolan.
Om mindre än ett år, då är jag äntligen fri från allt det tråkiga och jobbiga och irriterande och frustrerande och idiotiska som är Bolandgymnasiet.
Fy faaan vad skönt.
Just nu är det det ändå som får mig att orka gå till skolan.
Som får mig att se att jag inte kan sluta nu, jag måste ju klara mig hela vägen och gud vad underbart det kommer känns när jag äntligen står där med min fina Brilliantmössa och fina klänning och mina klasskompisar, som jag just nu vill låsa in i ett trångt skåp och inte se igen, och gråter och är så lycklig som jag bara kan.
Vilken underbar känsla det måste vara.
Men det känns så avlägset nu.
Det är mörkt, det snöar.
Vi har precis börjat med Musikalen.
Vi är mitt uppe i terminen.
Och samtidigt känns det som om det bara är veckor kvar.
Som att jag snart är där och då kommer allt att kännas så mycket bättre.
Livet runt mig just nu känns verkligen som en mörk tunnel och Studenten är ljuset som jag går mot och som jag vet att jag kan nå om jag bara orkar. Om jag bara tar mig samman och reser mig upp och går.
Men just nu så önskar jag bara att det skulle vara en nerförsbacke med snö på och att nån skulle kunna komma och ge mig en pulka att åka på, så att det går mycket fortare.

Något som det däremot inte är så långt till, närmare bestämt 15 dagar!!, är min födelsedag! :D
Gud vad jag längtar! Jag vill bli 18 nån gång så jag kan göra allt som man ska göra när man är 18 år!
Snart Snart Snart! :D
Det är så mysigt att fylla år.
Speciellt för mig, för det betyder att det snart ä JUL! xD
OCH JUL ÄR DET BÄSTA SOM FINNS!!!
EVEEEEER!!
Gud vad jag älskar julen!
Det måste vara det absolut mysigaste påhitt någon någonsin har påhittat!
Det är ljus, det luktar gott, man får saker, man kramas, man tittar på film, man äter godis, man är pirrig i magen och det är alldeles alldeles underbart!
Jag kan inte komma på en enda dålig jul i mitt liv.
Alla har varit mysiga.
Fan, nu jinxade jag det och den här julen kommer suga;)
Nää, det ska jag se till att den inte gör, för jag är världens mest julfixiga person (utom alla amerikaner^^) och jag ska göra den mysig!
Jag har redan julstämning inom mig, jag behöver bara skapa den runt mig också.
Fast inte än ;)

Den bästa dagen på året måste vara den 23 december.
Och nej jag skrev inte fel, det ska vara 23 :)
Man fixar det sista, man pyntar, man är uppe och kollar på dåliga uppesittarkvällsprogram på tv. Man är pirrig inför morgondagen och man har det allmänt mysigt bara!
Å vad jag längtar!!!

Nä nu får jag lägga av!
Time 2 go!
XoXo

Dagens låt: Red Lights Indicates Doors Are Secured - Arctic Monkeys

Ps. "Follow" mig på Twitter http://twitter.com/HanniPaj